Jag börjar bli riktigt less på d här. Va ere som e så svårt att förstå? Jag är NYkär! Kan ni fatta hur bra jag mår? Och så ska ni komma och trycka ner mig me en massa skuldkänslor. Jag har aldrig känt mig såhär lycklig med någon kille förut.
Jag skriver hans namn i alla mina böcker i skolan, jag ringer han på rasterna bara för att få höra hans underbara röst, jag sover med han varje natt för att jag kan inte sova utan han, jag har skrivit en låt om honom fast vi bara har varit ihop i drygt en månad. o.s.v
Jag är ju med er oxå men såhär nu i början vill jag ju självklart ägna så mkt tid som möjligt åt christer. Kan ni inte bara förstå d? Jag ska till gesse på freda som jag "sa" i skolan. D där andra va bara ett förslag som tydligen va helt tokigt gjort av mig att råka nämna vilket ja ska tänka på till nästa gång-.-
Vill bara säga er att ingen kmr i första lr andra hand.

Va sura då om ni nu inte kan inse läget. :/
Fattar bara inte att d inte finns nån som förstår mig ;s